Vi älskar Australien!

Ok, vi vet... Australien är lika stort som hela Europa och vi kommer inte att hävda att vi har fått en rättvis eller heltäckande bild av denna enorma kontinent ännu. Vi har vart här i 10 dagar nu, både på västkusten och på östkusten, i Perth och i Cairns, och av det lilla vi har sett så kan vi säga att vi fallit pladask, hela familjen.

Efter knappt tre ganska intensiva reseveckor, med 4 länder och 7 flighter, landade vi på riktigt när vi kom till Australien. Nu känns det som om vi har fått in våra reserutiner, barnen har släppt det ständiga tjatet efter iPads, bråkar betydligt mindre och leker betydligt mer med varandra, sover länge på morgonen trots att de lägger sig runt samma tid som de gör hemma och de (och vi) känns allmänt mer harmoniska nu. Juni och Penny har haft en dag var med feber (innan vi kom hit och annars helt symptomfria) och Charlie har vart frisk som en nötkärna hela tiden. Jag och Robban har båda kommit igång med träningen och vi lyckas också klämma in något avsnitt av Ozark (Sjuukt bra, se den om ni inte redan gjort det!) innan vi somnar.

Nu märker man också tydligt vilket hinder det är att vi inte kommer ifrån ett engelskspråkigt land. Det är jättemycket barn som kommer fram till Juni och Penny i lekparker och på badplatser och frågar om de vill leka eller bli deras kompis, men eftersom de inte förstår riktigt vad de säger så vill de inte svara. Så nu har vi börjat prata lite engelska här hemma, till Juni och Pennys stora glädje, för att träna och de frågar ofta vad saker heter på engelska eller hur man säger olika fraser. Penny har redan lärt sig räkna och alla färger och Juni skulle kunna beställa en hyfsad måltid på en restaurang. Det största hindret nu är att våga. En chaufför hörde idag hur hon tränade i bilen, skrattade och sa att det vore ju kul om hon kom hem till Sverige med en bred Australiensisk dialekt, och det vore onekligen väldigt kul! =)

Australien känns som om det är det bästa av allt, på något sätt. Det är så fantastiska miljöer och natur, men ändå att det känns tryggt och hemma på något sätt. Klimatet, temperaturen och värmen utan fuktigheten är helt perfekt här och passar oss utmärkt. Alla är SÅ snälla och glada och jag vet inte hur många gånger det har kommit fram folk till oss och sagt att vi är en sån fin familj, att vi har så fina tjejer, att vi verkar så kärleksfulla med varandra och att Charlie är den sötaste de har sett. Så underbara! Det är också så mycket som är så lätt här och som underlättar när man reser med barn: man kan dricka vattnet, äta "vanlig mat" som sallad, frukt, och annat utan att vara rädd för att bli sjuk, det är rent, fräscht och ordning här, man kan sätta på nyheterna på kvällen och hänga med i vad som händer i världen, det finns wi-fi överallt, det är barnanpassade miljöer och jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst. Det är verkligen helt fantastiskt lätt att leva här!

Men. (för det finns ju alltid ett men) Det är dyrt. Kanske inte riktigt Sverige-dyrt, men nästan. Och om man lägger till utflykter, saker man vill göra och köpa så blir det lite för dyrt för att vi ska kunna vara här så länge vi vill. Så nu skalar vi ner pengar för boende och mat (Heja AirBnb och nudlar!) och försöker dryga ut kassan så länge det går, för vi trivs så bra här.  Idag har vi köpt en snorkel till Juni och imorgon är det dags att börja träna för Stora Barriärrevet!

City life i Perth

Oj, vilka härliga dagar vi har haft i Perth! Det har verkligen passat alla i familjen att hänga här. Vi blev lite påminda om vardagens rutiner där hemma i Sverige, men ändå med allt nytt och spännande. Om det inte hade vart vinter och fullt så dyrt här hade vi nog stannat betydligt längre, för vi blev kära i stan. Lustigt ändå vad livet bjuder på. Om vi inte hade vart med om jordbävningen på Bali hade vi nog aldrig åkt hit, men nu är vi så glada att vi fick uppleva denna pärla.

Vi var i Perth i 5 nätter. Tre nätter bodde vi på ett lägenhetshotell och de sista två i en mysig liten 2:a på 14:e våningen mitt i stan och som vi hittat via AirBnb. Att sköta sig själv här är verkligen inga problem. Stora och välsorterade mataffärer mitt i stan gjorde det kul och enkelt att svänga ihop mat till familjen. Också skönt att ha lite yta. Vi har bott i 2:or här vilket har gjort att vi kunnat lägga Juni och Penny i eget rum och Charlie i vår säng runt 19 och vi har kunna fortsätta se på TV, jobba, prata, planera och få en egen stund utan att väcka dem.

Nu har vi verkligen hittat ett bra sätt att turista i stan på - via parker! Och Perth har jättemånga, fina och som barnen älskade. Vi hängde vid Elisabeth Quay som är ett mysigt område nere vid hamnen och där man byggt upp jättefina lekparker, fontäner och aktiviteter för barnen. Vi var i Kings park, världens största stadspark och som även den hade en hel barnavdelning full med lekparker. Vi valde mellan Perth Zoo och Caversham wildlife park och valde tillslut den senare. Där sprang kängurus fritt som man fick gosa och mata, en massa andra fina djur, och så fick man ju klappa koalor också. Alltså, jag har hittat mitt nya favoritdjur - har aldrig sett något sötare än en liten koalabjörn sovandes i ett träd! Vi tog även tunnelbanan till de mysiga små hamnkvarteren i Freemantle och åt nyfångad fisk på ett litet mikrobryggeri där.

Vi har haft väldigt tur med vädret - trots att mycket är stängt för att det är vinter här. 4 av 5 dagar har vi dock haft strålande sol som har värmt. Ungefär så där härligt som den kan göra i Sverige en riktigt varm aprildag. Vi fick dock ändå springa in på Zara och köpa ett par långärmade tröjor till barnen, eftersom vi bara hade med en långärmad var på resan. Vi är inställda på betydligt varmare breddgrader! =)

Boende
Mount bay waters apartments

Aktiviteter
Elisabeth Quay
Kings garden
Freemantle
Caversham Wildlife park

Re-load

Vi har bara vart på resande fot i 2 1/2 vecka, men ändå luktar både vi och alla våra kläder en blandning av solkräm, varm hud (svett), myggmedel och malaysiskt tvättmedel (efter senaste tvätten). Kläderna har aldrig riktigt heller helt torkat eftersom vi spenderat vår tid i länder med otroligt hög luftfuktighet. Men nu jäklar! Nu har vi tagit in på ett lägenhetshotell i Perth, Mounts bay. Vi bor i en tvåa med kök, Juni och Penny sover i ett eget sovrum och - Vi har tvättmaskin! Jag har aldrig längtat efter att tvätta så mycket som nu! Så idag har tvättmaskinen och diskmaskinen gått varma och allt vi äger och har, inklusive oss själva, har sanerats och rengjorts från grunden. Så det är lite som att göra en omstart av packningen som vi började med. SÅ skönt! 

Vi har också varit och handlat i en vanlig mataffär och ätit alla mål hemma idag: frukost, lunch och middag. Känns lite som om vi tagit semester ifrån semestern och hamnat tillbaka i en "vanlig vardag". Och det var väldigt skönt att bryta lite från semester-feelingen. Här behandlas vi inte som turister, utan som vanliga medborgare. Imorse, när jag handlade, låtsades jag att vi bodde här, lät fantasin ta plats och målade upp ett alternativt liv. Jag tror att jag verkligen skulle gilla ett vardagsliv som Aussie! =)

Vårt första intryck är att Perth verkar vara en väldigt mysig stad! Det är dock väldigt kallt här. Det är ju tidig vår, så på dagen är det 15-18 grader och på natten kryper det ner runt 10 grader. Vi har inte riktigt packat för det här klimatet, så vi får se hur länge vi stannar här. Idag har vi haft en hemma-dag med vila (alla barnen var väldigt trötta), tvätt, handling, matlagning och en del jobb och administration med ombokningar/avbokningar och nya bokningar. Tror det är bra att ha såna dagar också emellanåt. När man ska vara borta så länge som vi ska orkar man inte turista runt varje dag. Vi har ju trots allt haft ett väldigt högt tempo de första veckorna med 4 länder på 18 dagar.

Ändrade planer - igen!

Efter 5 fantastiska dagar vid Legian beach var det dags för oss att uppleva lite mer av det riktiga Bali, se ön och göra saker som vi sett fram emot hela våren därhemma. Trots att vi kortat vår resa pga jordbävningarna runt Bali och Lombok så var tanken att vi skulle hinna åka runt en del. Vi hade planerat Ubud, Lovina, Sanur, Uluwatu och Nusa Lembongan och på aktivitetslistan stod risfält, tempel, vattenfall, köpa smycken, yoga på The yoga barn, släppa ut sköldpaddsungar i havet, besöka marknader och mycket mer. Så igår åkte vi till Ubud för att börja Bali-resan på riktigt. Vår personliga driver kom och hämtade oss och vi var i Ubud strax efter lunch.

Vi packade upp, gick ut och käkade, handlade hem lite matvaror, barnen badade lite i takpoolen och sedan la vi dem. Jag och Robban satt och pratade lite på kvällen om hur vi skulle lägga upp resan och hur länge vi skulle stanna. Igår var det en ganska märklig dag. Inte mindre än 9 jordskalv, varav 4 lite större, hade skett under dagen utanför Lombok, vilket är ovanligt mycket - även för en plats som Indonesien. Vår chaufför hade känt att bilen gungade när han väntade för att hämta oss på hotellet, men det kände vi inte av alls. Jag var lite orolig för det här. Känslan att vara fast om något skulle hända infrastrukturen på ön skrämde mig. Flygplatsen ligger väldigt utsatt, kommunikationerna är dåliga och el/vatten/byggnader/vägar är inte så pålitliga och vår chaufför sa att man där inte är så rädda för skalven, snarare för en tsunami som skulle kunna komma. Vi bestämde oss för att stryka de saker vi ville göra på norra och östra delen av Bali (närmast Lombok) eftersom det inte kändes säkert. Vi gjorde oss iordning för natten och sedan började rummet att skaka...

Jag borstade tänderna när jag kände att golvet under mig började vibrera. Jag gick ut till Robban och vi frös när rummet började gunga. Vi hade en liten damm utanför rummet och den skakade. Det kändes som turbulens i ett flygplan ungefär, fast man samtidigt står på fast mark. En ohyggligt otäck känsla. Det höll på i kanske 6-7 sekunder, vilket kändes som en evighet. Vi var livrädda. Vi bodde på nedersta våningen på hotellet och folk utanför dörren skrek och sprang ut ur byggnaden. Vi hade ingen aning om vi skulle väcka barnen och springa eller om det inte var någon fara och låta dem sova. Man har ju ingen aning om något större väntar, hur stabil byggnaden man befinner sig i är och vart man ska ta vägen om vi måste fly.

Jag gick ut till receptionen och utanför hotellet stod alla gäster. Efter 15 minuter konstaterade man att det inte var någon fara och att vi kunde gå tillbaka in igen. Barnen sov, tack gode gud, fortfarande. Det var de 15 värsta minuterna i mitt liv. Mitt adrenalin vägrade lämna kroppen och jag kände att marken gungade (typ så som man kan känna efter att ha vart på sjön i några dagar) i över en timme efteråt. Vi kände direkt att vi ville lämna Bali nu. Vi älskar visserligen ön, men det var inte värt det längre. Inte just där, just nu, när det är så mycket aktivitet. Vi får komma tillbaka en annan gång.

Så vi satte oss ner och började leta flyg. Nästa destination för oss är Australien. Visserligen egentligen om 6 veckor, men vi kände att vi ville åka dit. Det kändes tryggt och vi ville bort. Så, utan att egentligen veta något om Australien, så bokade vi festa bästa flyg, som gick vid lunch dagen efter. Det visade sig gå till Perth på västkusten, så då körde vi på det!

Men inatt blev det inte mycket sömn. Och vi packade en nödväska med pass, pengar, telefoner, laddare, vatten, blöjor och bananer, om det skulle komma en till jordbävning under natten, så vi kunde ta barnen och väskan och springa. Att spendera en natt med att vara redo att fly för sitt liv önskar jag ingen. Även om det säkert aldrig var faktisk fara för våra liv, så räcker känslan av att vara fast och inte kunna ta sig någonstans i ett nödläge. 

Det kom fler jordbävningar under natten och morgonen, men ingen så stor att vi kände den, som tur var. Och inte förrän flygplanet lättade från marken idag andades jag ut på riktigt och det är nog första gången jag kände mig säkrare i luften än på marken.

Så nu har vi landat i Perth! Vi har ingen aning om hur våra kommande dagar ser ut och vart vi ska, men det är väl en del av charmen. Det var mörkt när vi landade, så imorgon får vi utforska mer av staden! Nån som har tips, så tar vi gärna emot dem! =)

Hej BALI!

Ny dag och nytt land! Och nu är vi i Indonesien och på fantastiska Bali!

Resdagen var låång eftersom vi började på morgonen med ett flyg till Singapore och sedan gick flyget till Bali på eftermiddagen. Singapores flygplats var dock jättehärlig att vara på och barnen hängde i ett jättestort fjärilsrum och tittade på fantastiska fjärilar en stor del av tiden. 

Vi har valt att ta de 5 första nätterna här vid Legian beach och en fantastisk resort som är som byggd för att spendera med familjen. Inte blev det sämre av att vi blev uppgraderade till en liten svit när vi checkade in. Jaaay! =) Vi vill verkligen rekommendera Padma Resort Legian till alla som åker till Bali med barn! Allt här är toppklass och barnen älskar det. Läget, poolerna, lekrummet, gymmet, aktiviteterna, maten, rummet, servicen, ja allt är verkligen fantastiskt!

Vi brukar inte gilla att bo på den här typen av ställe. Man känner ju inte så mycket av Bali här eftersom man mest hänger på resorten, men vi kände att vi ville göra livet lätt för barnen och nu när de är så glada och har så mycket att göra på dagarna att de aldrig vill gå och lägga sig, så känns det helt rätt. Det är väl bara att inse att resa med barn kanske innebär sådana här resmål ibland också. 

Från stranden ser man de gigantiska vågorna och det är så coolt att titta på alla surfare som måste leva i paradiset här. Igår gick vi ner och kollade på solnedgången och hamnade i ett folkhav med tusentals människor som satt och väntade på att solen skulle försvinna ner i havet. Magiskt vackert ljus och SÅ mysigt. 

Nu lever vi det enkla livet här i några dagar innan vi beger oss till Ubud. Där kommer vi hamna mer i stadslivet och förhoppningsvis göra lite utflykter till platser runt omkring. Vad får vi inte missa? Ge oss era bästa Bali-tips! 

Och ni följer väl oss på insta? Där uppdaterar vi lite mer dagligen med saker vi har för oss. @dayswellspent.se

Tack Langkawi!

Då har vår resa till Langkawi kommit till sitt slut och det är dags för oss att lämna ön och Malaysia. Det blev ju en resa som vi bokade väldigt kort inpå, eftersom vi valde att inte åka till Bali som planerat, så vi visste i princip ingenting om resmålet när vi kom dit. Men nu vet vi mer!

Langkawi är en ö som ligger utanför Malaysias västkust och som gränsar till Thailand. Många åker över hit från Thailandssidan med båt för att förnya sitt visum och få 30 nya dagar i Thailand och det är sluthållplatsen på den populära Andaman-rutten där det går båtar till några av Thailands finaste paradisöar. Nu i augusti är det mitt i den blöta halvan av året (likt Thailand), så vädret kan variera mycket och det kan komma stora mängder regn. Förutom ett par nätter med regn och åska var dock detta inget vi märkte av alls. Det var snarare skönt att det var lite disigt, för de dagar med klarblå himmel vi hade gick det knappt att vara ute i solen alls.

Det finns två huvudstränder lång västkusten - Cenang beach som är den stora med mycket vattensport och aktiviteter. Själva pratar de nästan alla illa om den stranden som de menar har blivit som Thailand. Lite längre ner ligger Tengah beach som vi förstått det som var lugnare och mysigare. Det kan vara bra att veta att det nästan inte finns några restauranger alls längs stranden, så om man reser med små barn är det värt att plocka med sig lite extra mellisar, eftersom man ofta får gå en bit för att äta lunch. Många större och lyxigare resorts ligger också längs stranden och där får man inte ens passera om man inte bor på området, vilket gör hela strandlivet lite meckigare än vad man är van vid i exempelvis Thailand.

Vi bodde på La Pari Pari, i en egen liten stuga, en bit från den mindre stranden Tengah. Det boendet kan vi verkligen rekommendera! Superfina stugor, bra mat (testa deras Laksa-soppa!), härlig personal och en liten pool, inget fancy men barnen älskade den. Tengah beach ligger dock en ganska bra bit (kanske 300 m) med barn att gå och där kunde vi inte bada alls, pga för höga vågor och en masa para-gliding aktiviter. 

Vi hängde på Cenang beach 2 dagar. Första dagen steg vattnet och vågorna jättemycket, så barnen kunde inte bada då heller men så fick vi tips om att åka så långt norr ut på Cenang beach vi kunde, där skulle det vara lugnare både med folk och vågor. Vi åkte dit en em och då var det verkligen perfekt! Strandhäng med jättefin strand och jättefint vatten. Det kanske är lugnare generellt i vattnet under den torra delen på året, men det var svårt att hitta bra stränder för barnen att bada på.

Vi gjorde en utflykt till norra delen och den strand som skulle vara finast - Tajung Rhu beach. Efter en taxi-resa på ca 45 min kom vi till en jättefin strand men det var vakter överallt som sa åt oss att vi inte fick gå någonstans om vi inte bodde på hotellet där och det fanns ingenstans att hyra solstolar. Vi fick tillslut komma in på ett hotell om vi åt lunch där, vilket vi gjorde, men sen fick vi lämna igen. Stranden var fin och barnen provade att bada, men man fick hålla i dem eftersom det var ganska starka underströmmar i vattnet.

Sammanfattning av vår vecka på Langkawi med barn: Langkawi har jättefina stränder, men det är svårt att bada med barn. Ett boende med pool är nästan ett måste för att kunna svalka av dem i värmen. Det är också väldigt skitigt, det byggs överallt, lite meckigt att röra sig på gator med vagn och svårt att hitta bra mat och varor att handla hem. Bokar man ett bra boende och trivs med att stanna där större delen av tiden funkar det jättebra och eftersom ön är liten går det också enkelt att ta en taxi, med appen Grab, och göra utflykter. Men ön är väldigt vacker med mycket regnskog, fina stränder och bra vatten. Det kan vara svårt att hitta blöjor, mellisar till barnen och andra bra-att-ha-saker, vilket kan vara bra att veta. Det tog oss tre dagar att hitta till en affär som var stor nog att ha blöjor och ytterligare en dag att hitta en butik som sålde frukt. Så vi levde på nudlar i kopp (som på studenttiden) den första tiden - vilket tack gode gud våra barn tyckte var jättegott! =) Malaysia är dock väldigt billigt land att vara turist i. Jag tror att våra middagar för 4 inkl dryck och någon öl nästan alltid hamnade runt 250 kr.

Boende: La Pari Pari
Stränder: Cenang beach, Tengah beach, Tanjung Rhu beach
 

Packdag!

Idag har det vart riktigt fin väder här på Langkawi - och det betyder jättevarmt! Går knappt att vistas i solen alls. Som tur var har vi hittat en fin del av den större stranden här på ön, som är lite lugnare och barnvänligare. Så där spenderade vi förmiddagen under parasoll för att bada, äta och leka fram till efter lunch då det blev dags att åka hem och packa. Imorgon är det nämligen resdag och vi ska först tillbaka till Singapore och därefter till Bali. En utvärdering och alla våra tips av Langkawi kommer imorgon!

Packningen var en av de saker som vi la mest tid på innan vi åkte och jag måste säga att så här, efter 10 dagar på resande fot, så är vi väldigt nöjda med det vi har med oss. Det finns lite luft i alla våra väskor, vi känner inte att vi saknar något och har inte med oss på tok för mycket heller. Det är väl Robban som har hintat om att han har med sig ett par shorts och en långärmad för mycket, men då snackar vi på detaljnivå. =)

Nu när vi har packat upp och ner några gånger så känner vi att vi kan börja ge lite packtips om man ska göra långresa med barn. Kommer på bloggen inom kort!

Lazy days...

Ja, just nu händer det inte så mycket här på Langkawi. Vi bor i en stuga på en resort som är litet, mysigt, har väldigt god mat och det familjen behöver för att landa både mentalt och fysiskt. Vi har gjort ett par utflykter och vi kommer att skriva allt vad vi tycker och tänker om det här resmålet när vi åker härifrån - på tisdag. Våra barn har blivit vattendjur och i princip bor i poolen. Det är så kul att se dem och hur de vågar och vill lite mera för varje dag som går. Juni, som inte vågade stoppa näsan under vattenytan när det här året började, dyker nu ner på botten på poolen för att hämta saker och simmar hela kortsidan under vattnet. Helt otroligt! Och Penny vill inte vara värre utan ber om att få simma utan puffar och att få simma under vattnet från kanten och till oss. Verkligen coolt vad vattenvana gör för barnen.

Annars försöker vi landa i planeringen av vår fortsatta resa. Vi skulle ju vart på Bali den här veckan och vi har verkligen velat fram och tillbaka, ändrat datum på boenden, bokat av och kollat på andra resmål, men vi blir ändå inte klokare. Vi vill ju till Bali och framförallt vill vi till Australien  efter det. Och att åka åt andra hållet nu innan, känns bara onödigt. Så (med största sannolikhet) kommer vi åka till Bali på tisdag ändå, men vi kommer troligen inte vara där så länge som det var tänkt från början. Men innan vi bokar flyg och boende blir det ett dopp i poolen igen...

Jetlag is a bitch...

Nu har vi landat på vår andra destination - Langkawi, Malaysia. De första dagarna har mest gått åt till återhämtning och till att komma i fas igen efter de galna dagarna i Singapore. Vi försöker hitta in i lite mat- och sovrutiner igen, men det är lättare sagt än gjort. Jetlagen har oss fortfarande i ett stadigt grepp. 

Fram tills nu har det var rätt skönt att vara lite piggare lite längre i på kvällarna, för det är ju när barnen sover som vi hinner med att planera, fixa och landa själva. Men när man kommer på sig själv att ligga googlandes på helt meningslösa saker kl. 02.30 fjärde natten i rad, så förstår man att kroppen är inställd på en annan tid. Vi har alltid tyckt att omställningen åt andra hållet, när man åker hem från Asien igen är värre. Då ligger man så där trött som man bara är i början av en graviditet i soffan kl.18 och kämpar för att inte somna. Men nu har vi ändrat oss. Att försöka somna när man inte är det minsta trött är värre! För man kan ju inte tvinga sig till att somna. Vi försöker gå upp i tid på morgonen, men ändå infinner sig inte tröttheten alls.

Barnen somnar när de borde, sover 2 timmar och vaknar sedan igen. Som att kroppen tror att de har tagit en nap. Men nu börjar vi skymta slutet, hoppas vi! Igår (Dag 6) var första kvällen som barnen (och Robban) somnade (visserligen lite senare än vanligt) och sov till morgonen. Nu väntar jag bara på att min kropp ska fatta galoppen också.. Husmorstips för jetlag mottages tacksamt! =) 

Nattugglor. 

Tack Singapore!

Oj, vad vi gillade Singapore! Vi hade egentligen ingen bild av staden innan vi kom, men det är verkligen en barnvänlig, strukturerad, internationell och ganska enkel stad att leva i med barn. Trots värmen och den höga luftfuktigheten hittar man alltid kyla och fläktar någonstans och man har till och med utomhus-AC i publika miljöer som gör att man inte behöver gå många steg innan man kan svalka sig igen. För att vara i den här delen av världen är det ganska dyrt att leva och göra saker, som i Sverige eller lite dyrare. Men det kan vara ett skönt andningshål att ta till i några dagar när man reser runt i sydostasien och vill hitta tillbaka till civilisationen ett par dagar. Vi var bara där i tre hela dagar, så vi gick verkligen all-in för att maximera upplevelsen så gott vi kunde - och vi hann med en hel del!

Första dagen besökte vi Singapore Zoo. Vi valde delen av parken som heter River Safari och där kan man bl a se jordens alla vapendjur, apor, pandor, klappa sjöstjärnor och se världens största sötvattensakvarium. SÅ coolt och så kul för barnen att se andra djur än vad de är vana vid hemifrån. Parken består av fyra olika avdelningar, beroende på vad man vill se och har även ett coolt nattsafari, som säkert lite äldre barn älskar.

Andra dagen blev Robban överraskad med en 40-present av Lisa och Andreas - en brunch på hotellet Shangri-La (där Trump bodde när han träffade Kim). Det var den sjukaste matupplevelse jag vart med om. Allt du kan tänka dig fanns att plocka fritt ifrån och det höll verkligen en så hög kvalitet! De hade dukat upp stationer från jordens alla hörn och jag snurrade många varv runt skaldjuren (ostron, king crab, krabbklor, hummer), det japanska köket (sashimi på lax, tonfisk, svärdfisk och pilgrimsmussla) och pastan från det italienska hörnet. Det fanns alltså en kille vars jobb var att skära upp parmaskinka till de som ville ha! I slutet skickade vi dit barnen för att ta mer, eftersom vi hade gått dit så många gånger... :) Sa jag förresten att det ingick "Bottomleys champagne" i vårt paket?! Det var ett grymt barnvänligt ställe också. Det fanns en kids corner som serverade barnsligare varianter av all mat, popcorn, glass, sockervadd och knutna ballonger. En fullträff för hela familjen helt enkelt! Hotellet har också ett av Singapores bästa lekrum som vi besökte efter brunchen. Det blev nästan en heldag där och slutade med väldigt nöjda både långa och korta människor. Även om man inte vill brunch är lekrummet väl värt ett besök.

Vi tog sedan en promenad till de botaniska trädgårdarna. Det kanske inte låter så kul men förutom alla fina områden i parken med växter, träd och blommor ifrån jordens alla hörn, har de också byggt upp värsta barnparken med linbanor, fontäner att bada i, sköldpaddor som badar i en damm, barnrestauranger och mycket mer.

Sista dagen besökte vGardens by the bay, ett gigantiskt område med parker, utslätningar, museum, lekparker och mycket mer. Tyvärr var lekparksområdet stängt för underhåll när vi väl kom dit, men tack vare det hittade vi vårt kanske bästa tips att besöka med barn - ArtScience Museum. På utställningen "Future World - where art meets science" fick barnen experimentera, leka, testa, lära och göra en massa roliga aktiviteter för att lära sig världen och dess utmaningar. Det här kändes helt nytt, SÅ coolt och barnen älskade det. De grät när det stängde (ja, vi var där så länge) och frågar fortfarande när vi kan åka tillbaka. 

Därefter åkte vi också upp i den berömda skybaren hos hotellet Marina bay sands. De har en fantastisk infinity pool på 58:e våningen och utsikten var såklart lika fantastisk som drinkarna var goda.

Så, tack Singapore (Lisa och Andreas) för det fantastiska bemötandet! Vi kommer definitivt tillbaka.

Boende:

- Hemma hos vänner på Nassim Road

Aktiviteter:
- Singapore zoo
- Söndagsbrunch på Shangri-La
- Lekrum på Shangri-La
- Botaniska trädgårdarna
- Gardens by the bay
- ArtSience Museum
- Marina bay sands skybar

Flexibiliteten ställs på prov...

Tänk vad skönt det vore om allt man hade planerat i livet blev till verklighet. Man planerade att man skulle bli lycklig, framgångsrik, snygg, förmögen och träffa en fantastisk partner och få fanatiska barn och då fick man det. Eller så planerade man sina drömmars resa med familjen till Bali, och åkte dit...

Det har ju (bokstavligen) skakat lite runt Bali den senaste veckan och 2 dagar innan vi skulle åka dit kom det andra och stora skalvet utanför Lombok som nu har skördat 82 liv och drivit tusentals med människor på flykt, främst från Lombok och de fina Gili-öarna. Självklart satt vi uppe hela natten och försökte bilda oss en så klar bild av vad som hänt och hur det var på Bali, som det kunde. Vi sökte information via media (som ofta verkade överdriva situationen på Bali, särskilt svensk media), via forum och grupper i sociala media med människor som befann sig på Bali och genom vänners vänner prata med personer som känner till området. Och det var ganska svårt att få en klar och rättvis bild av vad som hänt. De som kände av skalvet, främst på östra sidan av Bali, är såklart jätterädda och vill bara därifrån eftersom det kommit många efterskalv så att man känner att det skakar lite i marken. På västra sidan av Bali (vid de stora turistställena) verkar livet och semestern pågå precis som vanligt och man känner med Lombok-borna som drabbades (man tycker inte att man varit med om någon jordbävning alls).

När vi pratar med Indonesien-vana personer förstår de inte alls hur man kan vara rädd för att åka dit pga en jordbävning. Skalv ingår i infrastrukturen i den här delen av världen och händer lite nu och då, och det är mycket ovanligt att någon ens märker av det. Vi läste att det brukar vara 3 skalv per år i världen av den här styrkan och ett per 10:e år i den här regionen, så chansen att det skulle hända igen är mycket liten. Med det sagt så kändes hela situationen plötsligt väldigt olustig. Resan som vi sett fram emot och drömt om så länge kändes plötsligt otrygg och osäker. Vi pratade mycket och länge, och vi är egentligen inte rädda för att en ny krissituation skulle drabba oss, om vi skulle välj satt åka dit, det var mer att hela upplevelsen av paradiset kändes så långt bort när människor som evakuerats dit bara vill därifrån. Vi skulle till västra delen, Seminyak, första veckan skulle vi säkert kunna åkt dit utan problem, men eftersom vi inte behöver åka just dit just nu, så valde vi att ta en detour några dagar för att avvakta och följa situationen lite mer, innan vi åker dit, om vi åker dit.

Så vi bestämde oss för att ta en vecka i Malaysia istället, på ön Langkawi. Ett ställe vi tänkt att vi skulle åkt till, men efter Australien. Det är en kort flight på 1.30 h ifrån Singapore och ligger tillräckligt långt bort för att vara bortom riskzonen, men tillräckligt nära för att vara enkelt att ta sig dit. Så igår handlade mest om att boka av, boka om och boka på nya flyg och nytt boende. Vi tänker att det får bli lite som det blir. Nu längtar vi mest efter lugn och ro, att landa mentalt, en pool för barnen att leka i och en kall öl i solstolen bredvid. 

Det är dock lite svårt att ställa om mentalt. Men vi inser nu att det här är och kommer att vara en del av resan och äventyret vi har valt att åka på. Saker händer och det blir inte alltid som man har planerat. Men det blir bra ändå. Nu ska vi utforska Langkawi under kommande vecka!

Framme i Singapore

Äntligen framme! Efter vad som kändes som flera dygn på resa är vi nu framme i Singapore. Resan gick trots allt väldigt bra. Vi lyfte från Arlanda vid 17.30 och flög sedan ca 6 h till Doha. Där blev det en mellanlandning och vi hann precis med att fika lite innan det var dags att boarea nästa plan. Barnen höll sig vakna ganska länge och då det var ett halvfullt plan fick vi ett eget säte till Charlie att sova på. Bytet gick, trots att de somnat en timme innan vi landade, bra. Det var spännande att vara uppe mitt i natten och se nya saker. Sen var det dags för flight 2.

Snacka om besvikelse när vi fått för oss att den skulle vara lika lång, men den var 8 timmar. =( Vi sov alla dock större delen av tiden, som tur var. Vi flög med Qatar Airways och vilken skillnad det är på barnmottagande mellan olika flygbolag. Här behandlade de alla våra barn som prinsessor och såg alltid till att vi hade allt vi behövde. Så härligt!

Nu har vi landat i lägenheten hos våra vänner Lisa och Andreas och ska nu ut och utforska stan!

Äventyret börjar nu!

Shit! Idag händer det! Dagen då vi lämnar Sverige är här! Wiiieee! Resfebern har slagit in och nu kan vi knappt ta in vad vi ger oss ut på. Men kul ska det bli! Nu ska vi hoppa på ett kvällsflyg och flyga över natten. Håll tummarna för att barnen vill sova. First stop: Singapore!

Nu är det nära!

Idag lämnar vi Karlstad efter en helt fantastisk sommar tillsammans med stor-familjen för att bege oss till Stockholm en natt innan flyget går imorgon. Vi tar tåget till Stockholm och det blir lite som ett genrep för oss för att se om vi fixar det är med att förflytta oss tillsammans med alla vara saker... 

Packningen får godkänt. Efter första försöket fick vi banta det vi ville ha med, med 20 % per person. Så lite ombyten, prylar och nice-to-have fick ryka för att vi överhuvudtaget skulle få plats. Men sen fick vi plats. Även om det är på håret. Vi hade önskat att vi skulle kunna ha lite luft i väskorna, främst för att det inte skulle bli så tungt att bära, men också för att slippa tänja på varje millimeter varje gång vi ska packa om. Men men, vi tror att packningen kommer att bli mindre och mindre, snarare än större under resans gång. Mest plats tar Charlies grejer. Vi vet ju inte riktigt hur utbudet för barn på Bali är än, har läst om väldigt olika erfarenheter, så vi tar med lite extra mat, välling och blöjor till första veckan.

Jobbigast har vart att säga hej då. Jag tror att det är först nu vi har börjat ta in vad allt det här vi har jobbat för i över ett halvår betyder. Vi har inte haft så mycket resfeber än, men idag kom den och den slog till rejält när vi lämnade vårt trygga hus i Karlstad. Lite tankar på allt som kan gå fel, om det verkligen är värt det, varför vi lämnar något när vi har det så bra osv. Men eftersom vi gör det här för familjen och för att kunna få spendera ännu mer tid tillsammans och komma varandra nära, så har vi aldrig tvivlat på att vi gör rätt.

Bästa investeringen verkar våra ryggsäckar vara. Helt sjukt sköna att bära, trots packade till max! =)

Tankar om resan - 1 vecka kvar

Den här varma sommaren har vart en perfekt uppladdning inför vad som väntar oss. Som ett genrep på något sätt. Nu vet vi att barnen klarar värmen (bättre än oss), att vi inte använder i princip några kläder när det är så varmt och vi har fått in lite nya sov-och matrutiner för barnen. De stora tjejerna har dessutom blivit så vattenvana och både hoppar, dyker och simmar både över och under vattnet. Det är skönt att veta.

Det känns inte läskigt eller jobbigt alls än. Vi tror att det beror dels på att vi planerat resan så länge - över ett halvår. Och att vi gått igenom så många saker som vart lite småjobbiga längs vägen. Första steget till exempel, att ta in en mäklare för att sälja huset, var nästan jobbigare än själva flytten ut. Så än så länge är vi pepp! Nu är bara frågan om vi får patt med allt vi vill ta med oss...

Inga nappar på resan!

Den minsta tjejen fick sluta amma. Mellantjejen har nu fått sluta med nappar. Det känns bra att rycka även det plåstret innan vi åkte. Att hålla reda på ett gäng nappar som inte är rengjorda känns som ett omöjligt projekt i längden. Så vi åkte till Bamses värld på Kolmården och lämnade dem till Bamse. Ganska odramatiskt och utan större nederlag. Heja Penny!

Milstolpe #4 - Vi flyttar ut!

Alla saker är borta! Alla kartonger är packade! Huset är städat och barnen är redan hos mormor och morfar. Och vi fick plats i det andra släpet med några centimeters marginal. Helt sjukt. Inte en sak till hade gått in. Denna gången valde vi att köpa in städning så den skedde medan vi hade en heldag i Mall of Scandinavia för att göra våra inköp till resan. SÅ lyxigt!

Det blev tillslut 30 flyttkartonger med saker att spara till nästa hem. Plus en del lösa saker. Men mer blev det inte och att göra sig av med alla sina saker inför en flytt är något vi verkligen kan rekommendera! Det har vart SÅ skönt under hela processen att rensa, sälja, skänka och slänga och nu efteråt känner man sig så fri! Vi sålde också tillslut saker för över 100 000 kr, så vi slog vårt mål med god marginal! =)

Att amma eller inte amma, det är frågan...

Jag har funderat lite fram och tillbaka på det här med amningen och Charlie. De två äldre tjejerna har jag ammat tills de var 6 månader, respektive 8 månader och Charlie kommer att vara 7 1/2 månad när vi åker. När vi var i Thailand med Penny (när hon var 6 mån) så valde jag att delamma genom resan, dels för att det kändes smidigt att alltid ha tillgång till mat, dels för att hon regelbundet skulle få i sig vätska och också för att hon skulle vara inlockat på mitt immunförsvar. Hon åt frukost, lunch och middag med oss och ammade lite emellan som mellanmål. Supersmidigt för henne, men jag upplevde det som väldigt opraktiskt. Läckande bröst lite nu och då, tvätta av saltvatten inför amningen, pumpa ur om någon annan skulle ge, och känslan av att inte vara helt fri, kroppsligt, var jobbig för mig.

Så den här gången har jag valt att avsluta amningen innan vi åker. Gärna med några veckors marginal så vi vet att hon funkar med mat, gröt, välling och annat. Vi är inte så oroliga av oss, hon verkar redan nu vara väldigt intresserad av allt vi äter och smakar redan på det mesta. Däremot vet vi inte hur det ser ut med tillgång till barnanpassad mat, eller blöjor för den delen, på ex Bali. Vi har läst mycket olika erfarenheter ifrån småbarnsfamiljer och antar att det beror nog mycket på var man är. Vi kommer att ta med (om vi får plats) två paket välling som kan användas första perioden så att vi vet att hon får i sig en flaska eller två per dag. Sen kan nog den fasas ut allt eftersom. Vi kommer även hacka några ersättningar på tetra till flygen, om hon behöver äta för att komma till ro. Ett grymt tips är att ha med sig en egen rese-vattenkokare. Då kan man alltid göra iordning mat utan att vara beroende av någon som kan värma.

Första flyttlasset!

Vi har funderat en del på hur vi ska göra med det vi vill spara. Vi har ju fått ett utrymme om ca 30-40 flyttkartonger att nyttja och nu har vi bestämt att vi tänker oss köra två släp Stockholm-Karlstad med saker att spara. Vi hyr one-way-släp och första släpet går imorgon! Vi har köpt riktiga flyttkartonger, numrerat, upprättat ett kartongregister och i första svängen går sådant som vi inte använder till vardags, men som vi vill spara. Det är foton, minneslådor, kläder till barnen, en jul-låda, en vinterlåda och lite annat. Vi fyller också på med snowracer, barncykel, vinterdäck till bilarna, ett par tavlor och en del annat som inte får plats i kartongerna. Nu får vi bara hala tummarna att vi hinner sälja allt annat som är kvar så att det räcker med ett litet släp till!

Husloppis!

Nu har vi haft husloppas och vilken succé det blev! Det var ju tok-varmt så vi var rädda för att det inte skulle komma någon, men under de två första timmarna var det fullt och folk handlade som galningar! Det var tur att familjen var här i två dagar innan för att hjälpa till att städa, sortera, prismärka och skylta. Herregud vad mycket det var att göra och vad svårt det var att sätta priser på allt. Ja tänk dig att du river ut allt du har i alla skåp, förråd och garderober och att allt ska ha en prislapp. Det ska inte vara för dyrt, för då köper ingen, men inte heller för billigt, för ni vill maximera reskassan. Så sjukt svårt.

Vi hade som mål att sälja för 5 000 kr och vi sålde för 14 000 kr! Nu känns det lösligt tomt i huset, inte minst eftersom TV:n såldes. =) Bäst av allt var att det var mycket mellan-stora saker som försvann. Saker med värde, men ändå för många för att orka lägga ut på Blocket. Så resultatet blev mycket väl godkänt för att bara varit en liten kul idé vi fick för några månader sen.